Jag ligger i sängen og ser hur solen
kaster sitt ljus på väggorna och skapen,
och mina bara fötter.
klockan 9
klockan 10
Det är så tyst, jag kan även höra att
Belgrad blir skjutet, att det dånar i Köln.
Kaffet är grönt, spräckligt med håriga djur
som lever på detta bittra, svarta hav
klockan 11
klockan 12
Det hänger ett dis ute, som dämpar solen
med moln och regn och månen som kommer.
Män blir rädda och kvinnor jagar i skogarna
som ringar mig och huset där jag bor.
klockan 13
klockan 14
Skuggarna är långa, de samlar som träd, som
höga granar, rivet papper möter horisonten.
Solen kämpar sin livskamp medan jag ser på
golvet, spräckligt med böcker och bitar av
mitt liv.
klockan är kvart över tre,
solen har förlorat.
Inga träd, inga djur,
inga bilar, eller hur?
No comments:
Post a Comment