Wednesday 25 November 2009

Tuesday 24 November 2009

24112009

du, tvilen forsvinner ikkje
når man blir eldre
et menneske blir berre lystigare,
ikkje klokare.

Monday 16 November 2009

Geen Titel 25


av Eva Mouton

16112009


Där jag är född, bor inga människor.
Det finns ingen som talar mitt språk,
ingen som är liksom jag, där är jag ensam.

Det finns åar, kyrkogårder och gatostäder.
Motorväg och kyrka, de går hånd i hånd,
som sol och strand, som guds mor och jag,
barn av landet där inga människor bor.

Det finns vattenfall, dvärgar och städer upp
i skogar. Fjäll och fjord går hånd i hånd,
som barn och mor, som ängan och kor, här
i ett land, i ett magiskt land,

med ljus om dagen och vite negrer,
är jag också främmande, ensam, fångad i
en vadsomhelst, du vet jo vad jag menar,
eller?

Sunday 15 November 2009

Thursday 12 November 2009

Odeur 53

vernis à ongles
éclat du métal
odeur cellulosique
dunes de sable
énergie du feu
fusion ultime
linge séchant dans le vent
caoutchouc brûlé
intensité minérale du carbone
roche ignée

créer autour de vous l'odeur que vous aimez

Wednesday 11 November 2009

Geen Titel 23

11112009

Comté, Camembert
och schweizisk rundpipig ost

Roquefort, gorgonzola,
mandlar och russin.

Druvlöv med småbullar,
hasselnötter, valnötter och torkade aprikoser.

Höstbuketter av ekelöv,
nypon och torkade hortensior på bordet.

"Detta är ingenting för dig, min gutt." och du
satta alltsammas under en kupa.

Nu är jag nästan tjugoett, och tittar ut av fönstret
liksom jag tittade på dåtidas kupa;

åh vad jag längtar att röra det som finns i kupan,
det är ju så vackert, även om det kanske är ont
att röra det som finns i kupan.

10112009


jag ville inte störa din kväll,
därför sa jag ingenting men bara log underligt.

jag satt bak dig på cafeet
och drack min öl.

du pratade med en vän,
jag visste ingenting att säga,
därför sa jag ingenting, men bara log underligt.

Thursday 5 November 2009

05112009

Herr: es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.
Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
und auf den Fluren laß die Winde los.

Befiehl den letzten Früchten voll zu sein;
gieb ihnen noch zwei südlichere Tage,
dränge sie zur Vollendung hin und jage
die letzte Süße in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben
und wird in den Alleen hin und her
unruhig wandern, wenn die Blätter treiben.


RMRilke
Herbsttag

Wednesday 4 November 2009

04112009

olja, fisk och ullbyxor
och jag som sitter vid fönstret.