så otroligt vackert, vet du,
när gryningen ritar en fyrkant
på väggen.
Det är så vackert
med blommor och byrån,
hyllor och ett okänt dån
från länder långt borte,
där jag ingen känner,
där lever ingen, vet du,
där dör man bara, levande.
Jag tänker på dig, du,
levande, dödande, stackars
dig.
No comments:
Post a Comment