Geen Titel 22

http://gurofoslie.tumblr.com/

26102009

och då förstod jag allt.
ni är inte tysta för ni fördöljer något
ni är inte tysta för ni är rädd.

ni är tysta för ni har ingenting å säga;
och detta kan man tolka som man vill.

när ni talar, ljuger ni,
för ni tror vi klarar inte att förstå
när vi talar, är ni tysta,
för ni tror vi klarar inte att förstå
vad det betyder, att leva (här)

jo, jag älskade er en gång,
för ni var tysta.

nu älskar jag er,
för ni vilseleder er själva,
när ni tror vi inte förstå.

25102009

du, jag ska berätta för dig

vad jag vill. men efteråt, aldrig mer.

du, du vet ju att det här funkar.

vi är lika nog för att vara tillsammans,

men olika nog för att leva tillsammans.

kommer du ihåg vad du sa, igår kväll?

"kjærleik er ikkje noko verb. Du er

eit verb, fordi eg gjør deg!"

jag log, du gjorde mig, du sov,

jag låg vaken, naken på en strand.

Geen Titel 21

detta är det jag hör og ser

när jag ligger vaken

i min säng i skogen.

Geen Titel 20

19102009

- you're so profoundly sad.

- no, it's just, my people are nordic.

(ut 'Mad Men', HBO)

18102009

kära, du,

känner du känslan att allt går så fort att du verkligen kan se

hur allt kör om dig? livet är en centrifug just nu, och det är

inte skoj, det.

jag bara står här och ser hur världen vrider.

jag ser hur trän gulnar, jag ser hur människor skrattar och tiggare

fryser ihjäl.

Nu snurrar allt, herregud. jag borde stanna i sängen, för här

är allt tryggt och varmt. här fördöljer världen bak gardinerna,

och det är bra, det. jag har allt jag behöver. människor på youtube,

facebook och på radion. musik och böcker och magasiner. ett tvättställ

och en dusj. och viktigt nog, solen som skiner på sängen. ja,

här i mitt rum, i min flaska är det tryggt. tryggt och varmt det är.

ja, nu snurrar inget längre. och det är bäst.

x

Geen Titel 19

margiela

12102009

kära,

samma idéen finns kvar i mitt huvud:

En man som är ensam och som lever sitt liv i tysthet.

Varje dag ser jag, eller läser och även hör jag saker som påpekar detta fenomen. Men det är ju svårt att skriva om det där ämnet, för vi alla lever ju i en sånn ensamhet. Til slut är vi alla ensamma människor, inte sant?

Tänk bara hur mycket vi, talande djur, är tysta!

När vi sitter på tåget, när vi kommer hem, när vi somnar. Vi behöver det, men samtidigt så hatar vi det. Vi hatar det när vi inte kan avnända det som urskiljer oss från vanliga djur: språk. Jo, vi talar också utan ord, men tala, använda ord och leka med dem är liksom viktigt som andas (eller älska).

Hur många människor finns inte som talar med sig själv på gatan? Hur många finns inte som sjunger med låtarna när de springer i parken? Hur många säger inte, för de somnar, "Har jag gjort allt som jag skulle ha gjort idag?"

Det är den där paradoxen som intresserar mig. Jag kan inte sluta med att tänka på det. Men samtidigt kan jag inte skriva om det heller. Jag kan bara inte ta avstånd från det . Jag, som alla, är ju ensam och tyst. Även om jag älskar, även om jag hatar, bli älskad eller hatad.

Kanske du, kära, kan komma ned och hjälpa mig. Då dricker vi vin och ligger du vid mina fötter på vår säng. Då kan vi vara tyst tilsammans.

Geen Titel 18

av jente maes.

06102009

eg er ikkje Solveig, eg

eg vil ikkje vente på deg, min gutt.

eg veit ikkje kvem eg er, kjære Peer,

men eg veit eg ikkje er noe Solveig.